alittlebitmoreee

Hit ska jag i vår, nämligen till Trichy i Indien.



På socionomprogrammet har vi en kurs under termin 3 då man får åka iväg på fältstudier, och självklart har jag nappat. Jag tycker att man ska ta chansen om man får den, och även om det kostar en del pengar har jag vetat om detta länge och därför kunnat spara. Detta är en livserfarenhet och en väldigt bra merit sen när jag är färdigutbildad och ska ut på arbetsmarknaden. Att prova på socialt arbete i ett U - land tror jag är nyttigt, då man får perspektiv på saker och ting. Alla har inte samma förutsättningar som vi svenskar.

Anledningen till att det blev Indien är för att skolan har ett samarbete med en familj där, samt som man får en väldigt bred och stor insikt i det sociala arbetet om man åker till just Indien. Att åka till ett land som turist är inte samma sak som att resa och vara med om livet utanför turiststråken (med mindre by i Indien menar man trots allt några miljoner invånare).  
Dels kommer vi bo och leva på indiskt vis, samtidigt som vi kommer få besöka skolor, sjukhus, ålderdomshem m.m. Låter det spännande? Ja. Mannen i familjen vi ska bo hos var på universitetet nyligen och berättade lite om livet i Indien, och det ska bli en upplevelse. Den största frågan är hur man ska klara av värmen eftersom vi åker under den varmaste perioden (40 grader) och har 6 timmar till närmsta strand, samtidigt som man måste följa deras klädkod där nere. Inga bara axlar, ingen urringning och inte heller bara knän. Good luck.

Jag är open - minded. Vill inte veta för mycket innan avresan för jag vill få en egen bild av alltihop och inte lyssna så mycket på de som varit där tidigare år, se bilder osv. Men det ska bli sjukt roligt och intressant. Ett minne för livet!

Nu har jag fått lagboken och är härmed 700 kronor fattigare. Dessutom har boken närmare 3000 sidor och väger 4 kg, så det känns... tungt.



Nog för att juridikmomentet verkar bra hittills, men att köpa en lagbok som går ut om en månad känns ju lite sisådär... Bortkastade pengar, särskilt med tanke på att ingen vill köpa 2010 års lagbok efter nyår. Och hur fasen jag ska få med mig denna klump till Stockholm i jul är en bra fråga...

Jag kanske ler, men innerst inne bär jag på väldigt många tankar och funderingar om livet och dess gång.  



Jag tror att alla får vara med om ett krossat hjärta under sitt liv, vissa fler än andra. Med krossade hjärtan pratar jag inte bara om en förlorad kärlek, det kan också handla om vänner och familj.

Jag tror att man måste vara med om svårigheter för att känna glädje över livet och finna meningen med det.

Jag tror att vi kommer förlora flera personer vi älskar under vår livstid, därför är det viktigt att ta tillvara på tiden nu innan det är försent.

Jag tror inte att man ska tränga undan tankar som man ständigt bär omkring på, utan jag tror att det finns en mening med varför man har dom.

Jag tror att äkta kärlek handlar om att man vet om varandras brister och svagheter men att man ändå inte kan låta bli att älska personen.

Jag tror inte att någon är perfekt, så därför måste man tillåta varandra att göra misstag.

♥

Nu är det ytterligare en otrohetsaffär som pryder tidningsomslagen i Hollywood. Eva Longoria har ansökt om skilsmässa från sin otrogna make Tony Parker.



Vad är det med vissa män (för jag vill gärna säga att männen överväger här) som befinner sig i rampljuset? Tar makten över på något sätt? Man har ett till ytan perfekt liv med en vacker fru, söta barn, miljonvillor både här och där och är otroligt framgångsrik. Du har i stort sätt allt som alla andra vill ha, men att pengar är lika med lycka visar sig ju vara bullshit. Pengar är inte allt, har inte det visat sig gång på gång att mycket pengar inte leder till ett tillfredsställande liv alla gånger? David Beckham och Tiger Woods för att bara nämna några, och nu även Tony Parker. 

Livet i Hollywood verkar inte vara så enkelt, men jag slutar aldrig förundras över att de som verkar vara de finaste männen oftast visar sig vara de största svinen i slutändan.

Jag var en sväng nere på stan idag för att köpa en kavel, men det var inte det enda jag kom hem med. Eftersom det var 50% på allt inne på BikBok bara idag kunde jag inte låta bli att köpa den här mysiga koftan med pälskrage (fusk såklart). Det vore ju nästan dumt att inte passa på när det är halva priset;) Så nu har jag fyndat, 200 kronor fick jag betala för den här myspyskoftan!


Det blev inte bara en kofta, för när jag var inne på Clas Ohlson för att köpa min kavel fick jag syn på den här ursöta vattenkokaren i miniformat. Jag kunde inte låta bli, och 69 spänn för en vattenkokare tycker inte jag är farligt alls=)


Och jag som har lovat mig själv att inte köpa annat än nödvändigheter såhär innan jul, men där sprack det!

Snart får jag återse mitt hjärta igen, jag saknar henne så ♥

Idag kör vi på grått. Kanske för mycket grått, men jag ska bara vara hemma och softa så=)

Jag är jättetrött. Har knappt sovit något i natt så det är väl förklaringen... Tur att jag inte har någon skola imorgon. Inte resten av veckan heller för den delen=)

Det var biofilmen det blev igårkväll... Och förutom det blev det indisk mat, yummie! Sen får vi inte glömma den indiska ölen=)



Man måste ju öva. Jag ska nämligen på fältstudier till Indien i vår, så jag tror det är bra att ha lite bra koll på vad man äter där borta. Betyget är väl godkänt! Och starkt.

Förra momentets hemtenta blev godkänd! Hade inte vågat hoppas på att alla frågor skulle bli det, men det blev dom banne mig=)

G gånger 4. Fast det hade väl räckt att skriva ut det en gång kan jag tycka, haha...

Ja ni ser:) Man kanske borde ha satsat på VG - uppgiften ändå;)


Jag är överlycklig!

Minns ni den här vidriga uppfinningen?!



Och jo, jag hade också en. Kommer ihåg att alla i min klass hade en sådan tillslut och att det pep både här och där hela tiden. Man var ju tvungen att underhålla sin lilla bebis så att han inte skulle dö! Eller bebis förresten, vad var det egentligen? Typ en orm? Mask? Den skulle matas iaf, det minns jag. Min blev inte så långlivad, det var kul några dagar och sedan tröttnade jag och lät gaphalsen dö. Jag kommer nog bli en usel mamma.

Nu har jag gjort som många andra därute och kollat på programmet Ung & Bortskämd, och shit pommes frites alltså! Det här är något av det jävligaste jag sett. Nog för att det finns bortskämda ungar, men det finns väl gränser för hur man beter sig? "Diska, jag? Jag vet inte ens hur man gör".



Jag skulle gärna vilja skylla mycket av ungarnas bortskämdhet på föräldrarna. I programmet visar det ju sig att de inte satt några som helst gränser, de låter ungarna köra med dem hur mycket de vill. En mamma åker exempelvis hem från jobbet 6 mil enkel väg för att fixa frukost och diska efter sin dotter, medan en annan förälder åker hem till sitt barn i hennes egna lägenhet för att städa, tvätta, laga mat och göra alla andra hushållssysslor. Vad är problemet liksom?
Nog för att jag fattar att man gärna vill göra allt för sina barn, men genom att inte sätta gränser stjälper du ju barnen istället för hjälper dom. Särskilt när ungarna har flyttat hemifrån, då är det väl dags att klara sig själv? Annars är man väl inte mogen för att bo på egen hand...?

Dessutom undrar jag hur man tänker om man väljer att leva på sina föräldrar i vuxen ålder. Vill man inte ha ett eget liv? En egen ekonomi att styra över istället för att bara få pengar av mamma och pappa till allt? Hur fan kan man ens skita i att söka jobb för att man ändå förväntar sig att föräldrarna försörjer en och bara går hemma och glassar istället? Det är så oerhört tragiskt, och jag tycker egentligen väldigt synd om de här barnen som inte har någon som helst verklighetsuppfattning och vet hur det går till ute i riktiga livet.

Hursomhelst skrattade jag gott åt programmet. Den ena är ju dummare än den andra. Jag kan lugnt påstå att jag kommer fortsätta följa den här serien!

Innan det var dags att gå ut i snökaoset idag klädde jag på mig ordentligt... Nu är det vinter!

Även fast jag är måttligt förtjust i den här årstiden är det ändå något speciellt med nysnö...


Nu har vi bytt ämne i min basgrupp och ska därmed skriva om alkoholmissbruk istället. Jag ska skriva om organisationer/myndigheter osv inom överklassen, så vi får se om jag får ihop 4 sidor om det. Ska börja leta information redan nu så jag får undan grovjobbet.

Förresten, hantverkaren kom lagom till att jag skulle gå till skolan, så nu är det äntligen överstökat=)

Allhelgonahelgen går mot sitt slut, och istället för att tända ljus eller besöka någon kyrkogård har jag tänkt på de i min närhet som tyvärr inte finns i livet längre. Mina tankar har främst gått till min farfar, farbror och Dennis.



Inuti mig är ni alltid levande.

Jag läste just en artikel om Josef Fritzl, ni vet den där mannen som låste in sin dotter i källaren under flera års tid där hon fick föda 7 av hans barn. Vilken galning.



Kommer ihåg när den här historien blåstes upp i media för ett par år sedan, hur chockad världen blev. För hur är egentligen en människa som kan göra något såhär fruktansvärt funtad? Vad försigår inne i huvudet?
I artiklen jag läste om Josef Fritzl vill han inte ens be om förlåtelse för allt han utsatt sin familj för. Han känner väl att han inte har något behov av det, att han inte har något att be om ursäkt för. Dessutom undrar han varför dottern, Elizabeth (eller snarare slavinnan) inte svarat på hans brev där han bett henne om pengar. Att han inte fått något som helst besök av sina familjemedlemmar i fängelset förklarar han med att de säkerligen blivit "portade vid grindarna". Mmm, visst serru. 

I och med att snubben inte kommer till insikt om att det han gjort är fel (en jävligt stor psykisk störning om ni frågar mig) får han väl tillbringa resten av sitt liv i ensamhet. Vart sitter hjärtat...?

Min pojkvän har tagit höstbilder på mig två år i rad nu, och jag tycker det blir så himla fint när man fotar ute bland höstlöven. Det blev tyvärr ingen fotosession i år, för när jag var i Stockholm senast började det ju snöa. Kul? Inte särskilt. Men det kommer fler chanser! Dessa bilder är därmed från förra och förrförra året.

Gillar ni?

Jag tycker att rökning är något av det mest osexiga, äckliga och frånstötande som finns. Förstår faktiskt inte hur man frivilligt kan suga på de där giftpinnarna. Det kallas iofs för nikotinberoende, men ärligt talat så är det inte någon ursäkt. Vill man sluta så kan man sluta. Det gäller bara att vara inställd på att klara det. Viljan betyder allt i det här fallet, kan vissa så kan alla.



Jag var nära att börja röka under en period av mitt liv, och jag är så himla glad att jag lyckades dra mig ur i tid innan nikotinsuget blev för starkt (för jo, jag började känna av det...). Jag är glad att jag slipper slösa mina pengar på skit, gå ut i snöstorm för att blossa och höra folk predika inför mig om hur farligt rökning är. Istället lyckas jag spara sisådär 12 000 kronor om året som ni storrökare lägger på cigg, och nu är jag även den som predikar för er hur vidrigt rökning är.
Som jag skrev tidigare har alla som röker ett val, och väljer man att röka så fine. Men det finns även något som kallas för passiv rökning, och det är vi som andas in er rök för att vi står intill er medan ni blossar. Dessutom finns det folk som röker inomhus, och vad som försigår i dessa hjärnor vet jag inte. Ni känner inte lukten själva, men för oss som är icke - rökare och kommer som gäster - vi känner den. Röklukten blir man inte av med, den är ingrodd i tapeter och möbler. Vill man ha det så? Att folk dras för att komma hem till en för att det luktar apa där hemma? Gå ut istället.

Att det blev rökförbud på krogen är något av det bästa som införts. När det fortfarande var tillåtet att röka inomhus kom man alltid hem med svidande ögon och rökluktande kläder. Kul? Nja, inte särskilt.
Jag tror ni har ganska bra koll på vad jag tycker om rökning vid det här laget, och vill ni lyda ett gott råd så säger jag bara en sak; fimpa. Lyckas ni med det är ni så jädrans coola. Och för er som redan klarat av att sluta röka - jag beundrar er!