alittlebitmoreee

Jag har lite svårt att förstå att det är första advent idag eftersom det inte är någon julstämning alls. Sa ju för en vecka sedan att jag trodde det bara var en tidsfråga innan snön skulle komma, men den verkar dröja. Det enda som talar för att det snart är jul är mörkret. Om det är något jag avskyr med att bo här uppe i norr så är det just mörkret, för så här års blir det knappt ljust alls. Klockan 12, mitt på dagen alltså, måste jag börja tända lamporna här hemma. Snacka om deppigt.

Jag har tidigare nämnt att jag absolut inte är någon läsktjej. Jag dricker i princip aldrig läsk och händer det är det för att jag blir bjuden. Nu är det julmusttider, men den drycken har faktiskt aldrig smakat mig. Jag dricker den mest för stämningens skull och inte för att det är gott. Men eftersom jag inte känner någon julstämning alls kanske jag får ta och köpa mig ett par flaskor och försöka fixa stämningen på egen hand! Right?



Hoppas ni haft en mysig första advent:)

Har ni någon gång tänkt på att jag alltid lägger upp bilder på mig själv som är tagna från sidan? På nästan alla bilder vänder jag vänstra kinden mot kameran. Vi har ju alla våra bästa sidor, och den vänstra är helt klart min;)



Det är inte ofta man ser bilder på mig som är tagna rakt framifrån eftersom jag inte gillar den vinkeln, men här har jag iaf hittat en!

Jag har egentligen väldigt bra erfarenhet från tandläkare. Har aldrig haft tandläkarskräck, men det kanske handlar om att jag aldrig haft några hål i tänderna och därmed sluppit borra;)
Nu börjar jag dock får lite problem med mina visdomständer. Det är inte själva tänderna det är problem med utan att de sitter så "långt in" i munnen att de skaver mot tandköttet. För er information, haha. Att dra ut visdomständer ska tydligen göra jävulskt ont, men om det går så långt för mig återstår att se.



Som sagt, ingen tandläkarskräck för mig än så länge. Har nog större fobi för vanliga läkare, men det handlar nog mest om att jag är så hypokondrisk. Tror alltid att jag är typ dödssjuk så fort jag råkar ut för något;)

Vad tycker ni är värst? Att gå till tandläkaren eller en vanlig doktor?

Kan man göra annat än älska Bert Ljung och co?



"Håll käften jag får ont i stigbygeln!"

Klockrent, haha.

Jag lever, jag har bara inte haft tid till att blogga på ett tag. Eller rättare sagt har jag inte tagit mig tid för jag har haft roligare saker för mig:)



Imorse flög jag tillbaka till Umeå och det är såklart blandade känslor. Har ju mitt hem på två ställen och båda är lika mycket hemma för mig hur konstigt det än låter. Nu blir jag kvar här uppe till den 22 december då jag tar ett par veckors jullov.

Känner att det snart är dags att gå och sova för min del, det har varit full rulle hela dagen. Så fort jag anlänt till Umeå var det dags att gå till skolan för seminarium och grupparbete, så jag har inte direkt kunnat ta det lugnt idag. Ögonen svider och huvudet värker av trötthet, det finns inget skönare än att få gå och lägga sig när man är så slut. Vi hörs igen imorgon!

På gymnasiet var det alltid vi tre mot världen, och ikväll blir det en liten reunion:)



Middag, tjejsnack och gamla minnen står på agendan just nu!

Jag känner mig inte som den bästa bloggaren just nu. Det är mycket annat som händer och det får faktiskt gå först! Ibland önskar jag att dygnet hade fler timmar, särskilt nu när jag är hemma under så kort och det finns så mycket jag vill göra, men man får försöka göra det bästa av situationen.



Risken är stor att jag kommer tillbaka till Umeå helt sönderstressad istället för utvilad. Men det brukar gå över efter ett par dagar tack och lov. Nu blir det fix och don här hemma innan det händer lite annat smått och gott:)

För er som inte vet det är jag i grund och botten sen storstadstjej som är född och uppvuxen i Stockholm. För drygt 2 år sedan lämnade jag huvudstaden för lilla Umeå eftersom jag kom in på universitetet där, så därför kan jag numera även klassa mig som en småstadstjej.



Innan jag flyttade från Stockholm hade jag en del fördomar om hur det var att bo i en mindre stad, bland annat att alla kände alla och att folk var mindre stressade. Det stämmer till en viss del, och jag är oerhört glad att jag tog steget att lämna storstadslivet för att prova på att bo uppe i Norrland. Det är verkligen stora kontraster och jag tror det är bra att få uppleva det eftersom jag har fått ut väldigt mycket av det.

När jag är i Stockholm är det mycket liv och rörelse hela tiden. Jag följer med strömmen och blir automatiskt stressad när jag befinner mig i stan, det är trängsel vart man än ska och jag kan gå ut och vara privat utan att någon känner igen mig. I Umeå är det tvärtom. Att gå på stan här är som att gå typ på spa, det vill säga lugnet själv. Det är ingen stress alls, du behöver nästan aldrig stå i kö eller trängas med folk och du kan aldrig vara helt privat. Varje gång du går utanför dörren får du räkna med att stöta på någon du känner. Och pratar du med någon "ny" så kan du räkna med att personen känner någon annan i din närhet. Här känns det som om alla går på samma krog, handlar i samma mataffär och tar samma promenadväg. Okej, riktigt så är det väl inte, men nära inpå.

Så känner jag mig då som en storstads- eller småstadstjej? Det varierar faktiskt beroende på vilken stad jag befinner mig i för tillfället. I Stockholm svär jag om jag missar ett tåg även om det går ett till ett par minuter senare, medan jag i Umeå har vant mig vid att det går typ en buss i halvtimmen och tycker det är helt normalt. Man dras helt enkelt med beroende på vart man befinner sig. Livet i Stockholm ser ut på ett sätt, medan det i Umeå ser ut på ett annat. Det är helt sjukt egentligen att man kan leva typ 2 olika liv. I Stockholm har jag en viss umgängeskrets och vanor och i Umeå har jag ett helt annat socialt liv och livsstil. Jag känner mig som två olika personer ibland.

Men. En gång storstadstjej, alltid storstadstjej. Det är i Stockholm jag kan se mig själv i framtiden.

Jag älskar Disneys gamla klassiker och Törnrosa är min favorit. När jag var liten kunde jag aldrig se mig mätt på den filmen och hyrde den alltid när det var dags att besöka videoaffären. Än idag är jag helt såld på Törnrosa och kollar fortfarande på filmen då och då!



Har du någon Disneyfavorit?

Idag fick jag reda på att min "gammelonkel" (mormors bror) har släppt en skiva tillsammans med sin 98-åriga far. Vad säger man, det är aldrig försent att realisera sina drömmar=)



Inte för att de spelar min typ av musik, men jag måste ändå få säga att jag är imponerad över att en 98-åring  spelar in musik i en studio och uppträder på alla möjliga event. Sen är det möjligt att han hamnar i Guiness rekordbok som den äldsta personen som spelat in en cd också, och det är ganska mäktigt! 

Om någon är intresserad av att se ett litet klipp kan ni göra det här, men det förutsätter att ni förstår norska;) Well, släkten är alltid värst. Alltid, haha.

Godmorgon på er. Jag är ledig idag vilket innebär att jag är mycket glad:)

Har inga speciella planer för dagen, det känns som om jag redan tagit "höstlov". Inte för att man har några lov när man pluggar på universitetet (förutom under sommaren då), men i vissa perioder kan man ha självständigt arbete och det är just därför jag åker till Stockholm nästa vecka.

Nu blir det en kopp kaffe framför en film. Ska njuta av att jag redan klarat av ett styrkepass nu på morgonen:)

Det känns som om vi svenskar blir allt mer beroende av socker. I åratal har man läst om folk som lider av alla möjliga åkommor, och nu kan vi även räkna in sockerberoendet i den kategorin.



Personligen anser jag mig inte vara sockerberoende. Ibland kan jag såklart få ett extremt sug efter vissa saker, men det är inte så att jag absolut måste ha det utan bara att jag skulle vilja. Det är skillnad. Jag tror att anledningen till att jag inte känner ett sug efter socker är att jag inte äter så mycket sockerprodukter överhuvudtaget. Gör man inte det så vänjer sig kroppen vid att klara sig utan socker och det där suget kommer inte lika ofta. Äter du det dagligen blir det ju ett måste till slut och du klarar inte av dagen utan den där sockerkicken.
För min del äter jag sötsaker någon gång i veckan eller när jag känner för det. Jag tror absolut inte på förbud mot vissa saker för då skulle jag vilja ha det jag inte får äta hela tiden. Det hela handlar om sunt förnuft.

Är du sockerberoende?

Det känns faktiskt mer som vinter än höst nu. Visst, det har inte börjat snöa än, men mörkret och kylan har tagit över helt. Jag förstår varför självmordsstatistiken är högst uppe i Norrland, man blir ju fan deprimerad av att aldrig få se solen under vinterhalvåret.

Ha en trevlig tisdag!