alittlebitmoreee

För er som inte vet det är jag i grund och botten sen storstadstjej som är född och uppvuxen i Stockholm. För drygt 2 år sedan lämnade jag huvudstaden för lilla Umeå eftersom jag kom in på universitetet där, så därför kan jag numera även klassa mig som en småstadstjej.



Innan jag flyttade från Stockholm hade jag en del fördomar om hur det var att bo i en mindre stad, bland annat att alla kände alla och att folk var mindre stressade. Det stämmer till en viss del, och jag är oerhört glad att jag tog steget att lämna storstadslivet för att prova på att bo uppe i Norrland. Det är verkligen stora kontraster och jag tror det är bra att få uppleva det eftersom jag har fått ut väldigt mycket av det.

När jag är i Stockholm är det mycket liv och rörelse hela tiden. Jag följer med strömmen och blir automatiskt stressad när jag befinner mig i stan, det är trängsel vart man än ska och jag kan gå ut och vara privat utan att någon känner igen mig. I Umeå är det tvärtom. Att gå på stan här är som att gå typ på spa, det vill säga lugnet själv. Det är ingen stress alls, du behöver nästan aldrig stå i kö eller trängas med folk och du kan aldrig vara helt privat. Varje gång du går utanför dörren får du räkna med att stöta på någon du känner. Och pratar du med någon "ny" så kan du räkna med att personen känner någon annan i din närhet. Här känns det som om alla går på samma krog, handlar i samma mataffär och tar samma promenadväg. Okej, riktigt så är det väl inte, men nära inpå.

Så känner jag mig då som en storstads- eller småstadstjej? Det varierar faktiskt beroende på vilken stad jag befinner mig i för tillfället. I Stockholm svär jag om jag missar ett tåg även om det går ett till ett par minuter senare, medan jag i Umeå har vant mig vid att det går typ en buss i halvtimmen och tycker det är helt normalt. Man dras helt enkelt med beroende på vart man befinner sig. Livet i Stockholm ser ut på ett sätt, medan det i Umeå ser ut på ett annat. Det är helt sjukt egentligen att man kan leva typ 2 olika liv. I Stockholm har jag en viss umgängeskrets och vanor och i Umeå har jag ett helt annat socialt liv och livsstil. Jag känner mig som två olika personer ibland.

Men. En gång storstadstjej, alltid storstadstjej. Det är i Stockholm jag kan se mig själv i framtiden.