alittlebitmoreee

Idag finns det all anledning att hoppa och skutta för detta är dagen då uppsatsen ska lämnas in för granskning. Äntligen är den klar!

 

 

Jag tycker skrivtiden har varit otroligt jobbig emellanåt. Jag har varit trött konstant eftersom jag aldrig kunnat släppa uppsatsen, den har snurrat runt i huvudet hela tiden. Detta har lett till att jag blivit på väldigt dåligt humör och allmänt osocial då jag haft svårt att koncentrera mig på annat än uppsatsen. Tror nästan jag hade blivit deprimerad om skrivandet skulle fortsätta, så less är jag. Nu är det iaf så gott som över, ett par kompletteringar efter granskningen och vi är i mål. Känns gött!

Jag har tittat på ett par klipp ur Svenska Hjältar och det är svårt att inte bli berörd. Särskild tagen blir jag av Christoffer Lindhes historia, ni vet killen som förlorade flera kroppsdelar efter att ha blivit påkörd av ett godståg men trots det blivit svensk mästare i handikappsimning.

 

 

Vi är nog väldigt många människor som inte vet vad motgångar i livet är. Vi kanske tror att vi vet det, men det är så långt ifrån sanningen man kan komma. Jag kan inte ens föreställa mig hur jag skulle hantera att hamna i en sådan katastrofsituation. Förmodligen skulle jag ha förbannat att jag överlevt eftersom jag inte skulle känna att jag hade något liv att komma tillbaka till. Det kanske är tragiskt att resonera så, men ändå gör jag det.

 

Att kunna resa sig igen och ta sig tillbaka till livet och vägra ge upp sina drömmar är verkligen ett hjältedåd för mig. Jag förstår att folk ser Christoffer som en hjälte, det gör jag också. Han visar att det är fullt möjligt att klara av saker så länge man vill vilket är ett motto som är värt att sträva efter.

 

Är ni intresserade av att se ett klipp med Christoffer kan ni klicka här.

 

Trevlig helg:)

Kollade vad jag hittade i en gammal bildmapp på min dator!

 

 

Va små och oskyldiga vi var som barn! Men hur oskyldiga vi faktiskt var behöver ni ju inte veta...;)

Idag blir det lite välförtjänt vila från uppsatsen. Det enda jag och C ska göra är att träffa handledaren i eftermiddag, annars nada. Vi börjar bli så gott som klara nu och det är bara små justeringar som ska göras. Känns bra:)

 

 

Ska försöka ta mig ut på en långpromenad om en stund. Jag behöver dagsljus efter att ha suttit klistrad framför dataskärmen de senaste veckorna, så det gäller att passa på när tid finns!

Jag ljög inte igår när jag sa att jag känner mig utvilad efter helgen, men lagom till att det är dags att bege sig till skolan för att fortsätta skriva på uppsatsen känner jag mig väääldigt trött. Omotiverad? Ja!

 

 

Min morgon har iaf börjat bra med ett träningspass, så ett gott humör och endorfinkickar är väl en god start. Pepp pepp!

Jag springer nästan alltid på söndagar, och så även idag! Ett skönt sätt att kicka igång dagen;)

 

 

Ha en fin söndag!

Under eftermiddagen har jag bakat en riktigt mäktig och god chokladdröm!

 

 

Jag utgick inte från något recept när jag bakade utan gick lite på känsla. Min kaka består av en botten innehållandes bland annat vit choklad, glasyr bestående av smält mjölkchoklad och sen dekorerade jag kakan med hackad choklad. Mycket choklad alltså, haha.

 

 

Efter denna veckas slit tycker jag att jag är värd ett glas vin. Det skålar vi på!

Tänk att tiden kan gå så fort.

 

 

Jag saknar dig extra mycket idag.

 

Jag gillar vitt just nu! Denna cardigan kommer från Vila och kostar 399 kronor:)

 

 

Vilken dag detta har varit. Det är först nu jag kan sätta mig ner och bara slappna av. Under måndagen hittills har jag hunnit med att flyga upp till kalla Norrland, tvätta, träna och fylla kylen. Nu är jag värd en kopp kaffe och ett avsnitt av Desperate Housewives!

 

Förresten möttes jag av en mindre trevlig nyhet när jag kom hem. Det har tydligen skett ett mord precis där jag bor och jag kan väl säga som så att det inte är den mördade som bodde här utan mördaren. Som dessutom är frisläppt. Va mysigt. Det är verkligen ett härligt område man bor i. För några år sedan slog Hagamannen till ett par hundra meter från mitt fönster och nu har det skett ett nytt mord. Det känns ju tryggt.

 

 

Igår tände jag ett ljus för de som inte längre är med oss, men som fortfarande lever kvar i mitt hjärta. Någon gång träffas vi igen. Samtidigt har jag passat på att uppskatta mitt liv lite extra. Tänk att jag är omringad av så många fantastiska människor som jag verkligen älskar. Jag är så oerhört tacksam.

Jag hittade den här bilden på mig från när jag var i Indien för drygt ett och ett halvt år sedan. Jag ser ju sjukligt smal ut!

 

 

Nog för att jag gick ner flera kilo under mina två månader i Indien, men det är när man ser tillbaka på bilder som man verkligen ser skillnaden. Den här bilden togs innan jag blev magsjuk också, och under de veckorna min mage strejkade gick jag ner ännu mer i vikt. När jag väl kom till vårdcentralen efter min hemkomst hade jag gått ner drygt 8 kilo och det är ganska mycket för en person som är relativt normalviktig. Jag har med andra ord lärt mig att det är till Indien man ska åka om man vill ha en rejäl bantningskur!

 

Nu har jag gått upp de där kilona igen och mår alldeles utmärkt, bara så ni vet:)