alittlebitmoreee

Efter tre dagar var det dags för ytterligare ett gäng studenter att anlända till Trichy, nämligen de från Skellefteå. Termin 6 kommer de ner till Umeå och pluggar resten av tiden där, så de som kom var alltså mina blivande klasskamrater!


Santhanam väntar. Han har väldigt gott självförtroende och anser sig själv vara den nya Ghandi, hmmm. Ibland blev det lite för mycket att lyssna på hans historier...

Sankari

En av familjens tre hundar. Detta är Steffi, hon är 8 år och har fött drygt 30 valpar.

Här anlände studenterna efter en lång bussresa från Chennai och blev välkomnade med blomsterkransar, vilket även vi andra blev första dagen.

Här går några familjemedlemmar runt och sätter dit en prick (bindi) i våra pannor. Den här pricken symboliserar först och främst att man är hindu, så varför vi fick det är ju en bra fråga haha;)

Baba, min favorit i huset:)

Det vi fick vara med om var helt enkelt en typisk indisk välkomstceremoni. Jag har sett hur sådana går till på TV förut, men det var kul att få vara med om det själv och se hur mycket indierna går in för det. Förutom kransar ska det offras frukt, tändas ljus osv.

Lite senare på eftermiddagen när Skellefte-studenterna fått chansen att vila upp sig lite var det dags för oss alla att åka in till stan med Sankari för att handla indiska kläder. Vi var nämligen tvungna att använda indiska kläder på våra studiebesök. I Indien får inte kvinnan visa axlar och knän, så därav var vi tvungna att tänka på det varje gång vi gick utanför huset. När vi var inne hade vi relativt stor frihet, men vi skulle ändå respektera de som bodde där. Om vi exempelvis skulle gå upp på taket och sola fick vi inte gå upp i bikini utan vi var tvunga att klä på oss på vägen upp och varje gång vi skulle gå ner och svalka oss, hämta vatten osv.



Första avdelningen i shoppingvaruhuset som vi besökte. Här köpte vi vardagskläder. På bilden ser ni hur kassasystemet är uppbyggt. I ena kassan lämnar man in plagget man köper, sedan går man vidare till nästa kassa där man betalar. I kassan efter det får man sin växel och sedan går man vidare till ytterligare en kassa för att hämta ut sin påse med det man köpt. Och inte nog med det, innan man lämnar affären måste man visa upp sitt kvitto vid ännu en kassa då det ska stämplas. Förklaringen till varför det är så här många steg när man ska handla är för att alla ska ha jobb. Indien har en så stor befolkning att de är tvungna att göra såhär för att alla ska kunna tjäna pengar. Helt jävla sjukt egentligen, för man fick verkligen inte göra något själv oavsett vart man gick. Vi fick inte ens kopiera våra egna papper och knappt hämta våra egna böcker när vi besökte ett bibliotek. 



På andra avdelningen var det dags att köpa sari. Ja ni ser ju i bakgrunden hur många som jobbar med en och samma person. Det är inte direkt en persom som hjälper dig... Det fanns verkligen tusentals saris att välja bland. Nu ser ni bara en liten del av utbudet, men detta är bara en tiondel av allt som fanns. Så ni kan ju förstå hur svårt det var att välja en! Medan vi valde bland alla möjliga färger blev vi bjudna på kaffe (indiskt kaffe och det består bara av socker och typ...mjölk). Vart man än befann sig i Indien skulle folk bjuda på allt möjligt. Vi hade fått stränga order om att inte ta emot något eftersom det är så lätt att bli sjuk i Indien (jo tack det vet vi), så vi kunde aldrig ta emot något utan att rådfråga Santhanam eller Sankari innan. Kände mig som ett barn emellanåt. Det värsta var väl ändå att folk aldrig frågade om vi ville ha något utan de kom bara med kaffe, läsk och kakor. Om de väl frågade och vi tackade nej kom de med det ändå;)


Här kunde vi köpa toppen till våra saris. Ni ser ju färgutbudet...

När shoppingen var avklarad var det dags för oss att hoppa in i vår lilla minibuss och åka vidare för att höra på en föreläsning om en privatskola som nyligen öppnat. Det var väl inte det roligaste vi gjort;)


Detta blev ett långt inlägg, jag hoppas att ni orkade läsa!