alittlebitmoreee

Den senaste tiden har folk jag inte ens känner hoppat på mig och påpekat att jag gått ner massor i vikt. Jag börjar tröttna på det, för jag tycker inte att min vikt angår någon annan än mig själv.
Ja, jag kanske har gått ner i vikt.  Jag tränar och äter mer hälsosamt idag vilket gjort att jag tappat ett par kilon, och i och med den annorlunda matkulturen i Indien samt sjukdomen jag drabbades av när jag kom hem därifrån kanske jag har gått ner ännu lite mer. Däremot har jag INTE anorexia som en person frågade mig om jag hade idag.

Jag tycker det är fräckt av folk att anmärka på andras kroppar. På samma sätt som man inte säger till folk "vad tjock du har blivit" säger man väl inte att någon blivit smal? Jag kan förstå det om det är en smällfet person som gått ner massor av kilon, men inte till en vanlig Svensson som kanske blivit lite smalare. Min kropp är min egendom och ingen annan ska komma och säga ett enda ord om den. Jag är frisk, men jag kan inte rå över min ämnesomsättning.

Det viktigaste är att jag mår bra, och det gör jag också. Nu tänker jag trycka i mig en chokladkaka (och jag äter choklad ooofta) och läsa lite innan jag går och lägger mig. Börjar jobba klockan 7 imorgon bitti och behöver min skönhetssömn;)

Vårt första studiebesök under fältstudierna var i en skola, och här ser ni vår skolskjuts:)

Framme vid skolan. Fina färger=)


I Indien brukar man vanligtvis inte passa tider utan man kommer när man kommer. Men i just den här skolan var det viktigt att komma i tid varje morgon för att vara med på morgonsamlingen. Den går till som så att samtliga klasser marscherar ut i parad på skolgården och ställer upp sig på led. Som militärer. Och det bästa av allt, till glad musik;)

När alla är samlade blir det bön och sång.

Samtidigt på scenen.

Varje dag läser en elev upp dagens nyheter så att de som varken har TV eller radio också ska kunna ta del av det som händer ute i världen.

Morgonsamlingen avslutad. Parad tillbaka till klassrummen!

Klassbesök!

Efter att ha besökt skolan gick vi till ett närliggande dagis. Som ni ser på bilden nedan hade barnen inga leksaker eller så alls, allt som fanns var de här stolarna utplacerade i ett enda rum.

Hej då!

Dagen avslutades vid poolen=)


Det här studiebesöket var jätte roligt, dels för att vi fick komma nära barnen samt se hur det faktiskt fungerar på vanliga kommunala skolor och dagis i Indien. Sen höll jag på att skratta ihjäl mig när barnen marscherade fram till musik på led, det var så himla sött! Kanske kan lägga upp en film på det någon gång, haha;)

Jag saknar dig!

Jag blir alltid full i skratt när jag ser de här bilderna. Jag fyller typ 19 eller 20 (vem minns), vilket jag tycker ursäktar mina fjortisfasoner lite;)

Vad ska jag säga... Vaddå full liksom? Vaddå många (och mestadels fula) killar? Vaddå helt jävla crazy? Jag måste typ ha blivit drogad eller nåt haha. Minns inte så mycket av den här födelsedagen men bilderna talar för sig själva. Det ser ut som om jag hade väldigt kul i alla fall!

Visar ett par gamla midsommarbilder och önskar att alla ni där ute får en härlig dag och kväll!

Sussie har fått en ny kompis av Fredrik, men hon verkar inte vara överförtjust i sitt lilla kramdjur;)



Så var det midsommar imorgon! Jag jobbar hela midsommarhelgen så det blir inte så mycket firande för min del. Ska försöka socialisera lite imorgon kväll men det kan inte bli sent eftersom jag ska upp och jobba på lördagen. Tycker det är helt okej att jobba, är inte så mycket för midsommar och sen blir det fina extrapengar i plånboken.

Nu blir det en dusch och sen middag:)

Morgonträning är den bästa! Då kan man göra vad man vill hela dagen utan att ha träningen hängande över axlarna. Jag tänkte försöka tillbringa ett par timmar i solen innan jag ska befinna mig på jobbet klockan 3.



Förresten, ser ni det röda märket på min arm? Det är från TBC - vaccinet jag tog i december (?) och det har fortfarande inte bleknat. Jag vet att man alltid kommer ha ett ärr efter vaccinet, men trodde inte att läkningsprocessen var så lång. Jeje, lite inside information bara:)

Här kommer fortsättningen på min Indienresa!

Efter att allesammans som skulle vara med på fältstudierna hade anlänt började planeringen. Vi fick själva välja vilka institutioner vi ville besöka. Eller nja, Santhanam och Sankari kom med förslag och berättade vad som var möjligt, men utifrån de alternativ vi hade valde vi ut drygt 7 organisationer där socialt arbete bedrivs. Förutom det skulle vi varva studiebesöken med föreläsningar om bland annat arrangerade äktenskap, politiska system, kastsystemet osv.
Blev en hejare på engelska till slut;) Indien har ju varit en brittisk koloni så alla indier (eller snarare de flesta) pratar flytande engelska. Jag tycker själv att jag är urkass på engelska, iaf när den kommer spontant, därför kändes det ganska pinsamt att sitta och konversera med barn som pratade bättre än jag. De lär sig ju engelska när de bara är några år gamla och de har flera skolböcker som är skrivna på engelska. Med andra ord pratar de lika bra engelska som "indiska". Imponerande!

Min indiska outfit som jag var tvungen att ha på mig vid varje studiebesök. Här ser ni hur viktigt det är att täcka axlar, knän och urringning;)

Santhanam hade en stooor trädgård som vi besökte flera gånger. Här är vi på väg dit:)

Camilla, Isabelle och jag i bilen.

Jag tycker att den här kvinnan är så himla söt. Hon är 85 år och hjälpte till i huset ibland. Men även solen har sina fläckar. Kvinnan är nämligen kleptoman. Under åren som gått har hon tagit saker som ligger framme. En gång var det en student som blev av med sin mobil och när folk frågade henne om hon hade sett den sa hon nej. När de senare ringde till telefonen började det helt plötsligt ringa från hennes ficka, haha. Sen har hon inte så stor koll på ur mycket saker och ting är värda, en gång sålde hon exempelvis en kamera för bara några kronor...



Vi besökte Night School, en kvällsskola för barn som bor i slummen.

Tittkön som bildades när vi kom.

De här killarna var som tokiga i min kamera. De hade ju typ aldrig sett en digitalkamera förut så de ville fota med den hela tiden. Sen när de fick se sig själva på bild höll de på att skratta ihjäl sig, det var jättehäftigt för dom;)

Om ni vill veta så sprack mina byxor här. Kanske inte så konstigt heller, för de indiska byxorna är helt värdelösa. För de första sitter de som en blöja uppe vid midjan och över arslet och blir smalare och smalare ju längre ner man kommer. Runt vristerna satt ju de här brallorna som klister!

Det var underbart att träffa de här barnen. De var så snälla, goa och pratglada och blev överlyckliga när vi kom och hälsade på. Det värmde såklart i hjärtat!

Jag tycker det känns som så att facebook har tagit över vårt sociala liv.



Nu för tiden får man reda på allt via facebook. "Jag såg att du hade träffat en kille", "såg att du har klippt dig", "hörde att du ska resa till Spanien". Allt detta är information som man många gånger får reda på via fejjan. Egentligen tycker jag det är ganska tragiskt att bloggar och facebook ska ta över det sociala livet, men samtidigt är det väldigt praktiskt. På så sätt är det ju lättare att hålla reda på exempelvis födelsedagar och vad som händer i folks liv. Det kan dessutom vara roligt att ta upp kontakten med vissa människor igen.
Nackdelen med det hela tycker jag är att allt sker bakom en dataskärm. Vad hände med att träffas istället för att chatta? Ringa istället för att göra statusuppdateringar när det hänt något? Nu låter det som om jag bojkottar facebook helt, vilket jag absolut inte gör, men ibland saknar jag faktiskt tiden innan facebook kom.

Vad tycker ni?

Nu får det vara slut på allt elände. Den här sommaren skulle vara bra och inte innehålla en massa död och sorg. Två familjemedlemmar har gått bort under den senaste månaden, blir det nu även en tredje?



Mormor, jag älskar dig ♥

Bestämde mig för att tacka ja till middagen ändå, och det var faktiskt ganska trevligt. Vi var och åt thaimat på en av mina absoluta favoritrestaturanger, och eftersom solen sken kunde vi sitta ute. Gött.

Idag däremot lyser solen med sin frånvaro, men det känns ändå rätt okej eftersom det är sista dagen jag behöver ta pencillin. Nu får jag äntligen dricka rosévin igen:)

Efter lite läsning nu på morgonen är jag redo att få ut massor av dagen. Mamma är bortbjuden på bröllop idag så jag har hela lägenheten för mig själv tills imorgon, nice:) Det betyder att jag får lite ego-tid, alltid uppskattat!

Ikväll är jag utbjuden på middag men har inte bestämt mig för om jag ska tacka ja eller nej ännu. Det kanske låter dumt att jag funderar på att tacka nej till en middag, men jag känner på mig att den kanske inte kommer bli så trevlig så därför kanske det är lika bra att inte gå alls. Har ingen lust att kvällen ska sluta i kaos.

We´ll see!

Har hittat ett par gamla skivor där jag sparat gamla bilder, och där hittade jag en del foton på oss.

Det gör ont idag.

Det är inte bara jag som tycker det är roligt med nya skor, Sussie älskar det också. Jag får skorna, hon kartongen, det är en bra deal;)



Men hon är ju lite korkad som försöker tränga sig ner i kartongen åt fel håll, hmmm... Min klump!

Tjena. Tog cykeln till vårdcentralen tidigare idag och nu går jag på pencillin. Suck. Önskar att jag tålde pencillin bättre och inte fick såna biverkningar! Men fem dagar ska jag väl klara av.

Sitter och kollar på Ullared just nu. Jag vill verkligen åka dit någon gång! Förstår egentligen inte varför för jag hatar att trängas med folk, men det vore en kul upplevelse att besöka Gekås, haha. Kanske lyckas jag locka med mig någon inom en snar framtid;)

Shopping är något av det roligaste som finns! Gillar att fynda, det finns alltid något som man "behöver", right? Idag har jag köpt en blommig topp från Vila samt en knytblus från Vero Moda.

Jag har lite anledning att fira idag också. För ett par timmar sedan fick jag mail från min handledare om att min essä nu är helt klar och därmed färdig att arkiveras. Kommentaren löd;

"Jag tycker du har visat på klarhet och god insikt samt en ödmjukhet inför att andra kan leva lyckliga på andra villkor än vad du själv skulle acceptera."

Resultatet blev Väl Godkänd på hela Fields of Practice - kursen. Jag är sjukt glad, det här är en bra merit!

Efter tre dagar var det dags för ytterligare ett gäng studenter att anlända till Trichy, nämligen de från Skellefteå. Termin 6 kommer de ner till Umeå och pluggar resten av tiden där, så de som kom var alltså mina blivande klasskamrater!


Santhanam väntar. Han har väldigt gott självförtroende och anser sig själv vara den nya Ghandi, hmmm. Ibland blev det lite för mycket att lyssna på hans historier...

Sankari

En av familjens tre hundar. Detta är Steffi, hon är 8 år och har fött drygt 30 valpar.

Här anlände studenterna efter en lång bussresa från Chennai och blev välkomnade med blomsterkransar, vilket även vi andra blev första dagen.

Här går några familjemedlemmar runt och sätter dit en prick (bindi) i våra pannor. Den här pricken symboliserar först och främst att man är hindu, så varför vi fick det är ju en bra fråga haha;)

Baba, min favorit i huset:)

Det vi fick vara med om var helt enkelt en typisk indisk välkomstceremoni. Jag har sett hur sådana går till på TV förut, men det var kul att få vara med om det själv och se hur mycket indierna går in för det. Förutom kransar ska det offras frukt, tändas ljus osv.

Lite senare på eftermiddagen när Skellefte-studenterna fått chansen att vila upp sig lite var det dags för oss alla att åka in till stan med Sankari för att handla indiska kläder. Vi var nämligen tvungna att använda indiska kläder på våra studiebesök. I Indien får inte kvinnan visa axlar och knän, så därav var vi tvungna att tänka på det varje gång vi gick utanför huset. När vi var inne hade vi relativt stor frihet, men vi skulle ändå respektera de som bodde där. Om vi exempelvis skulle gå upp på taket och sola fick vi inte gå upp i bikini utan vi var tvunga att klä på oss på vägen upp och varje gång vi skulle gå ner och svalka oss, hämta vatten osv.



Första avdelningen i shoppingvaruhuset som vi besökte. Här köpte vi vardagskläder. På bilden ser ni hur kassasystemet är uppbyggt. I ena kassan lämnar man in plagget man köper, sedan går man vidare till nästa kassa där man betalar. I kassan efter det får man sin växel och sedan går man vidare till ytterligare en kassa för att hämta ut sin påse med det man köpt. Och inte nog med det, innan man lämnar affären måste man visa upp sitt kvitto vid ännu en kassa då det ska stämplas. Förklaringen till varför det är så här många steg när man ska handla är för att alla ska ha jobb. Indien har en så stor befolkning att de är tvungna att göra såhär för att alla ska kunna tjäna pengar. Helt jävla sjukt egentligen, för man fick verkligen inte göra något själv oavsett vart man gick. Vi fick inte ens kopiera våra egna papper och knappt hämta våra egna böcker när vi besökte ett bibliotek. 



På andra avdelningen var det dags att köpa sari. Ja ni ser ju i bakgrunden hur många som jobbar med en och samma person. Det är inte direkt en persom som hjälper dig... Det fanns verkligen tusentals saris att välja bland. Nu ser ni bara en liten del av utbudet, men detta är bara en tiondel av allt som fanns. Så ni kan ju förstå hur svårt det var att välja en! Medan vi valde bland alla möjliga färger blev vi bjudna på kaffe (indiskt kaffe och det består bara av socker och typ...mjölk). Vart man än befann sig i Indien skulle folk bjuda på allt möjligt. Vi hade fått stränga order om att inte ta emot något eftersom det är så lätt att bli sjuk i Indien (jo tack det vet vi), så vi kunde aldrig ta emot något utan att rådfråga Santhanam eller Sankari innan. Kände mig som ett barn emellanåt. Det värsta var väl ändå att folk aldrig frågade om vi ville ha något utan de kom bara med kaffe, läsk och kakor. Om de väl frågade och vi tackade nej kom de med det ändå;)


Här kunde vi köpa toppen till våra saris. Ni ser ju färgutbudet...

När shoppingen var avklarad var det dags för oss att hoppa in i vår lilla minibuss och åka vidare för att höra på en föreläsning om en privatskola som nyligen öppnat. Det var väl inte det roligaste vi gjort;)


Detta blev ett långt inlägg, jag hoppas att ni orkade läsa!

Är det bara jag som blir på så otroligt gott humör när det är soligt och varmt ute? Känner att jag går runt med ett leende med läpparna hela tiden och älskar typ hela världen, haha.



När jag kom hem idag hade jag äntligen fått mitt efterlängtade paket från Smyckesprinsessan. Beställde ju en present till mamma därifrån när det var mors dag, och eftersom de skickade paketet till fel adress och därmed förstörde hela överraskningen har jag nu fått ersättning. Jag fick inte så lite heller, det här halsbandet och örhängena kostar tillsammans 300 kronor så det var en helt okej ursäkt;)



Mycket nöjd!

Det är jobbigt nu. Vissa dagar är värre än andra, och idag är en dålig dag. Det är jobbigt att vara hemma eftersom jag måste försöka ta mig ur gamla vanor, och de ensamma nätterna är värst. Casper låg alltid vid min sida när jag sov, nu när han inte gör det längre känns det jättetomt och jag vill helst inte sova hemma alls. Jag saknar honom så oerhört mycket

Min fina, fina ängel. Du fattas mig.

Andra dagen i Indien åkte vi till ett hotell där vi fick använda poolen för billig peng. Det finns inget bättre än att få svalka sig när det är 40 grader ute!

Ett par kvinnliga vakter som försökte smygfota oss;)

Plump

Baksidan av huset vi bodde i (med det grå taket).

Vårt rum!

Detta är den del av huset där Santhanam och Shankari med familj bodde. Hello 70´s!

Uppe på taket där vi brukade sola.

Santhanams mamma som bodde hos oss.

Suresh, Santhanams systerson, som brukade laga mat till oss.

Glad tjej

Santhanams syster i köket.


I Indien är familjen väldigt viktig, och det märktes med tanke på hur mycket folk som kom och gick hela tiden. Tur att vi bodde väldigt stort och hade gott om utrymme! Och jag är riktigt glad att vi inte hade western style på toaletten;)

Dagen kunde inte bli bättre! Jag och Fredrik har ätit brunch, shoppat och ätit glass nere vid Nacka strand:)

Och det bästa av allt är att dagen inte är slut ännu;)

Nu är jag och Fredrik hemma i Stockholm efter en trevlig bilresa. Vi har snackat en massa skit, sjungit oss hesa och bara haft allmänt kul!


Den älskade kaffepausen.


Jag körde 40 mil av resan och känner mig ganska sliten nu. Mamma bjöd iaf oss på middag när vi var framme och jag känner att det snart är dags att stupa i säng... Nya tag imorgon!

Sorry för dålig uppdatering, men man måste passa på att njuta av solen när den väl tittar fram;) Fredrik kom till mig igårkväll och efter en vinkväll sov vi ut ordentligt imorse. Efter att jag varit huslig och bakat bröd till frukost tog vi oss ner till hamnen och åt mjuklass:) En perfekt dag!

Nu blir det mys med jordgubbar och film. Tidigt imorgon bitti påbörjas resan mot Stockholm, vilket jag ser fram emot. Älskar att åka bil, och sen blir det alltid trevligare om man har roligt sällskap med sig. Ser fram emot en resa med en massa bra musik, skratt och alldeles för mycket snacks och kaffe. Det kan bara bli toppen.

Höres!

Tvättstugan är avklarad, städningen gjord och handlingen inför helgen är klar. Dessutom skiner solen och för första gången sen jag kom tillbaka till Sverige tycker jag att det är varmt ute. Jag vet inte om vi har haft ovanligt kallt uppe i Umeå de senaste veckorna eller om jag är för van vid värme att jag tycker att allt under 40 grader är kallt... Men nu kära vänner, NU är det sommar även i Norrland.

Ikväll kommer Fredrik hit, och innan dess har jag lite till och fixa:)

Det första som hände när vi var framme vid Santhanams hus i Trichy var att bli välkomnade på indiskt vis med ett blomsterhalsband. Det brukar i vanliga fall vara en lite större välkomstceremoni, men eftersom alla som skulle vara med inte hade kommit ännu fick vi vänta lite med den.

Pigga och fräscha...?

Vi som kom först:)

Efter att ha varit sociala en stund gick vi och la oss och sov i stort sätt hela dagen. Vi var helt slut efter allt resande och behövde verkligen en lugn stund. Lite senare på kvällen åkte vi iväg med Santhanamn och hans fru Shankari till en indisk skola för att vara med på en show. Det var första gången i Indien som jag märkte hur stort det var för barnen att träffa ett par vita människor. Svenska barn kan ju vara ganska blyga, men i Indien är barnen snarare väldigt påflugna. De skulle ta i hand, småprata, hjälpa en med allt möjligt osv. Och vinka:) Genom att vinka till ett indiskt barn eller ta sig lite tid med dom har man gjort hela deras dag. Så stort är det för dom.

Några av barnen på skolan.



Det kanske inte syns så bra, men jag står iaf och delar ut diplom till barnen som rektorn ropar upp på scenen.

Show där det bjöds på indisk dans.

Det var första dagen i Indien!