Till dig

Jag har tänkt mycket på dig den senaste tiden. Även om jag har klarat mig bra finns sorgen kvar och gnager ibland. Jag saknar dig så otroligt mycket.

Minns den där dagen i maj som om den vore igår. Hur de ringde från djursjukhuset för att fråga om det var okej att de avslutade ditt liv där och då när du låg på operationsbordet eftersom det visade sig att hela du var full av cancer. Varenda organ i din kropp var full av små cancertumörer. Du måste ha haft så ont.
De första dagarna gick jag som i en dimma. Jag skrek och grät samtidigt som jag hatade mig själv för att jag inte var hos dig när det hände. Tankarna fanns där hela tiden. Var du rädd? Visste du vad som skulle ske? Man måste nog ha ett husdjur själv för att förstå förlusten av det. Det blir som en familjemedlem som tar lika stor plats i familjen som någon annan. Jag säger inte att det är värre när ett ungt djur dör, men är han eller hon gammal är man ändå förberedd på att döden ska inträffa. Man är inställd på det. Inte tror man att en vanlig rutinkoll på sin lilla bebis ska sluta med döden.



Du var min. På något sätt var det alltid du och jag, vi var ett team. Blev du sur kom du till mig för tröst, du ville sova bredvid mig om natten, du ville tvätta mig när du tyckte jag var smutsig, du satt alltid och tittade på mig medan jag sminkade mig, älskade liksom jag rosa (min lilla bög), satt och tittade på mig i fönstret när jag kom och gick och brukade hoppa på mamma när jag gick hemifrån eftersom du blev sur över att bli lämnad kvar. Du var verkligen speciell.

Även om jag vet att du är borta lever du fortfarande kvar inom mig. Jag har två andra katter som kräver min kärlek och uppmärksahet men det betyder inte att jag har glömt dig. Det kommer jag aldrig göra. Jag fick dig på min 17-årsdag och det var den bästa presenten någonsin. Att du gick bort alldeles för tidigt är något jag måste acceptera och får mig att inse att man ska ta tillvara på den kärlek och vänskap man har i livet. Man vet aldrig när det är försent och när en person kan tänkas försvinna. Aldrig aldrig. 


Kommentarer
Postat av: jenlen

usch så sorgligt :/ det kan av så orättvist, vill att alla ska leva för alltid om nu det hade gått!

2011-10-23 @ 10:00:30
URL: http://jenlen.blogg.se/
Postat av: Gabriella Petkovic

oh myyyy! så söt katt

2011-10-23 @ 12:37:18
URL: http://fashionsoul.blogg.se/
Postat av: Caroline

Min älskade katt dog även han av mänskliga faktorn, dock för bara tre veckor sedan. Smärtan & saknaden efter ett husdjur är vidrig. Man tar dom verkligen för givet, att dom alltid ska vara där...tills dom inte längre är det...

2011-10-23 @ 13:45:29
URL: http://carromeller.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0