<3<3<3

Att katter kan variera i storlek vet väl de flesta, men jag hade möjligheten att äga en bjässe och en liten dvärg en gång i tiden. De brukade kallas för helan och halvan, och jag behöver väl inte säga mer än så?  Bilderna säger allt.
 
 
 
Nu är det nästan exakt två år sen Casper dog. När det väl hände visste jag inte hur jag skulle ta mig igenom sorgen och smärtan, ett djur är ju som vilken annan familjemedlem som helst. Det blev en sådan enorm ensamhet när han försvann, och det som gjorde mest ont var att jag inte var på plats när han dog. Jag hade precis kommit hem från Indien när mamma ringde och berättade hur sjuk han var, att hela kroppen var full av cancer och att det fanns en stor risk att han skulle få somna in på operationsbordet. Där och då vägrade jag, det kändes så hemskt att inte få ta avsked av honom, men samtidigt insåg jag ju att jag inte kunde vara egoistisk i det läget utan istället var tvungen att tänka på hans bästa. Så han fick somna in.
 
Det sägs att tiden läker alla sår. Jag tror inte ordagrant på det, utan snarare att man kan lära sig att leva med sorgen. Människan har ju en unik förmåga att överleva de mest jävliga sakerna i livet. Men jag tänker på honom. Ofta.

Kommentarer
Postat av: Evelina

Hihi, verkligen skillnad på storlek ;D

2013-05-16 @ 17:58:38
URL: http://evvvelina.blogg.se
Postat av: Moa Kandelin

Vad söta :)

2013-05-16 @ 18:32:55
URL: http://moakandelin.webblogg.se/
Postat av: Johan

Jag förstår precis vad du menar! Det är ganska exakt tre år sedan vi fick ta bort min lilla kisse, Ford, men jag tänker fortfarande på honom, ganska ofta och ibland känns det fortfarande tomt här hemma utan honom. I början var det dock värst. Det kändes så konstigt att inte behöva öppna dörren och locka på honom innan man skulle sova, att ingen kom ut i hallen och mötte en när man kom hem eller ner för trappen, att ingen hoppade upp, trampade och spann i sängen på nätterna. Han blev bara sju år. Han blev påkörd första gången han var med i stugan och troligtvis var det det som slutligen vann över honom. Han fick förstoppning fyra gånger efter det och på den fjärde gången tyckte vi det var bäst för honom själv att låta honom sommna in. Min lilla Ford...

SV: Så är det ju. Personligen är jag nöjd med min insats, men generellt sett över hela laget så är det för många individuella misstag och det är till stor del de som fäller avgörandet i matcherna.

2013-05-19 @ 17:39:05
URL: http://schumacher4ever.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0