alittlebitmoreee

Jag ljög inte igår när jag sa att jag känner mig utvilad efter helgen, men lagom till att det är dags att bege sig till skolan för att fortsätta skriva på uppsatsen känner jag mig väääldigt trött. Omotiverad? Ja!

 

 

Min morgon har iaf börjat bra med ett träningspass, så ett gott humör och endorfinkickar är väl en god start. Pepp pepp!

Jag springer nästan alltid på söndagar, och så även idag! Ett skönt sätt att kicka igång dagen;)

 

 

Ha en fin söndag!

Under eftermiddagen har jag bakat en riktigt mäktig och god chokladdröm!

 

 

Jag utgick inte från något recept när jag bakade utan gick lite på känsla. Min kaka består av en botten innehållandes bland annat vit choklad, glasyr bestående av smält mjölkchoklad och sen dekorerade jag kakan med hackad choklad. Mycket choklad alltså, haha.

 

 

Efter denna veckas slit tycker jag att jag är värd ett glas vin. Det skålar vi på!

Tänk att tiden kan gå så fort.

 

 

Jag saknar dig extra mycket idag.

 

Jag gillar vitt just nu! Denna cardigan kommer från Vila och kostar 399 kronor:)

 

 

Vilken dag detta har varit. Det är först nu jag kan sätta mig ner och bara slappna av. Under måndagen hittills har jag hunnit med att flyga upp till kalla Norrland, tvätta, träna och fylla kylen. Nu är jag värd en kopp kaffe och ett avsnitt av Desperate Housewives!

 

Förresten möttes jag av en mindre trevlig nyhet när jag kom hem. Det har tydligen skett ett mord precis där jag bor och jag kan väl säga som så att det inte är den mördade som bodde här utan mördaren. Som dessutom är frisläppt. Va mysigt. Det är verkligen ett härligt område man bor i. För några år sedan slog Hagamannen till ett par hundra meter från mitt fönster och nu har det skett ett nytt mord. Det känns ju tryggt.

 

 

Igår tände jag ett ljus för de som inte längre är med oss, men som fortfarande lever kvar i mitt hjärta. Någon gång träffas vi igen. Samtidigt har jag passat på att uppskatta mitt liv lite extra. Tänk att jag är omringad av så många fantastiska människor som jag verkligen älskar. Jag är så oerhört tacksam.

Jag hittade den här bilden på mig från när jag var i Indien för drygt ett och ett halvt år sedan. Jag ser ju sjukligt smal ut!

 

 

Nog för att jag gick ner flera kilo under mina två månader i Indien, men det är när man ser tillbaka på bilder som man verkligen ser skillnaden. Den här bilden togs innan jag blev magsjuk också, och under de veckorna min mage strejkade gick jag ner ännu mer i vikt. När jag väl kom till vårdcentralen efter min hemkomst hade jag gått ner drygt 8 kilo och det är ganska mycket för en person som är relativt normalviktig. Jag har med andra ord lärt mig att det är till Indien man ska åka om man vill ha en rejäl bantningskur!

 

Nu har jag gått upp de där kilona igen och mår alldeles utmärkt, bara så ni vet:)

Dagarna bara försvinner utan att jag hinner blinka. På måndag bär det av till Umeå igen så jag har bara ett fåtal dagar kvar här i stora staden. Men tro mig, de resterande dagarna ska fyllas med massor av skoj!

 

 

Om ett par timmar ska jag möta upp min karl för att äta thaimat på en av mina favoritrestauranger. Efter det blir det myskväll:)

Jag har hittat en ny favorit, nämligen denna choklad utan socker. Chokladen innehåller stevia istället vilket sägs vara ett helt naturligt sötningsmedel utan kalorier. Det låter nästan för bra för att vara sant, vilket det säkert också är, men vill man unna sig något sött ibland utan att få i sig vitt socker är detta ett alternativ! Och det passar ju en chokladälskare som mig:)

 

 

Detta blev mitt biosnacks igår, och jag njöt kan jag säga:) Visst känner man på smaken att det är något som fattas, men chokladen var ändå riktigt god!

Tänk att få vakna upp med den här lurvbollen i sängen:)

 

 

Nu har jag installerat mig här hemma. Eller mitt andra hem kanske jag ska säga. Lite sjukt det där, hemma för mig är två städer, jag åker liksom hem efter att ha varit hemma, och när jag varit hemma ska jag hem igen. Låter det knepigt? Jag ville mest se hur många "hem"- ord jag fick plats med i en mening;) Skämt åsido, men bor man i två städer får man en förvirrande känsla ibland!

 

Min första heldag i Stockholm kommer bland annat bestå av träning, ett frisörbesök, en sväng på stan och kompismys. Det är bara att sätta igång om jag vill hinna med allt!

Här kommer en liten uppdatering innan det är dags för mig att gå ombord planet. Var med om en lite pinsam incident nyss så jag vill bara härifrån nu. En av mina största mardrömmar har alltid varit att mitt namn någon gång ska ropas ut i högtalaren på en folkfylld plats, och det var precis vad som hände när jag kom till flygplatsen. När jag checkade in glömde jag ta bagagetaggen ur automaten så personalen i incheckningsdisken var helt enkelt tvungna att ropa mig tillbaka. Fy vad pinsamt. Mitt namn är inte särskilt vanligt heller så... Men det är väl tur att flygplatsen är så liten. Mindre kul är det att den är fylld till bristningsgränsen för tillfället. Jeje. Jag överlevde iaf, och vad gör detta om hundra år?

 

Nog om detta. Hörs imorgon igen när jag är på plats hemma:)

 

 

Nu är vintern här! Ett vitt täcke ligger över marken och det är fyra minusgrader, och när snön väl kommer hit upp till Umeå är den här för att stanna. Till typ maj om vi har riktigt otur... Men tro inte att jag är ledsen över snön, jag tycker det är jättemysigt. Jag har hellre massor av snö och kyla än regn och slask!

 

 

Det börjar bli dags för mig att göra mig i ordning för skolan, men innan dess ska jag kolla in på några av mina favoritbloggar. Hörs sen!

 

 

 

 

 

 

 

 

 Om en enda person kan visa så mycket hat,

 

 

 

 

 

  

 

 

 

Jag är så sugen på en ny tatuering! Jag har redan två stycken, en på handleden och en på ankeln, men har man väl tatuerat sig en gång blir det som en drog. Man vill bara ha fler.

 

 

Jag har spånat lite kring vart jag skulle vilja ha en ny tattoo, och jag tror jag vet vart det skulle bli. Motivet är jag dock fortfarande osäker på. Får väl klura lite på det, en ny tatuering är ändå inte aktuell än på ett tag även om jag skulle vilja...

Ibland undrar jag vad som gick snett mellan oss och vår vänskap. Eller jag vet ju egentligen. Det hände aldrig nånting utan vi växte helt enkelt ifrån varandra. Det är sånt som händer, särskilt om man utvecklas åt olika håll. Men det är ändå alltid trist.

 

 

Vi var bästa vänner mellan ettan och nian och var oskiljaktiga. Vi gjorde allt tillsammans och folk kallade oss för ett gammalt gift par eftersom vi aldrig kunde göra något utan den andre. När vi blev äldre började vi få nya intressen och hördes allt mer sporadiskt för att helt plötsligt bara sluta höras helt. Jag försökte faktiskt ringa dig en gång för ett år sedan men då visade det sig att du hade bytt nummer, och istället för att ta reda på ditt nya gav jag helt enkelt upp. Jag vet ju att folk kommer och går i ens liv, men vissa är svårare att släppa än andra.

 

Jag tänker på dig ibland, och jag saknar det vi hade. Du är min äldsta och bästa barndomsvän som en gång i tiden kände mig utan och innan. Kanske hittar vi tillbaka till varandra någon gång. Innerst inne hoppas jag det, för även om vi inte är bästa vänner längre vill jag ändå ha dig i mitt liv. Jag vill minnas saker tillsammans med dig och höra vad som hänt i ditt liv de senaste åren. Är du lycklig? Tänker du på mig ibland? Många frågor men inga svar. En vacker dag kanske jag får veta.

 

 

 Jag är glad att mina föräldrar sparat mina gamla skolgrejer, det är verkligen kul att titta på i efterhand! Oftast;)

 

Vissa reklamer är svåra att glömma. Det var bättre förr:)