alittlebitmoreee

Tårarna bara fortsätter rinna. Jag får inte stopp på dom, hur gärna jag än vill och försöker. Jag bara väntar på samtalet som kan komma när som helst under dagen för att förklara att du inte längre finns med oss. Jag skulle göra mycket för att få en kram just nu, men sitter ju här hemma i karantän och ska in ha närkontakt med folk, så hur skulle det gå till? Jag tror inte att det gör saken bättre, för det är nu om nån gång jag behöver stöd från folk i min omgivning.

Jag vill tro att det sker ett mirakel idag. Snälla, låt det ske.