alittlebitmoreee

Ibland undrar jag vad som gick snett mellan oss och vår vänskap. Eller jag vet ju egentligen. Det hände aldrig nånting utan vi växte helt enkelt ifrån varandra. Det är sånt som händer, särskilt om man utvecklas åt olika håll. Men det är ändå alltid trist.

 

 

Vi var bästa vänner mellan ettan och nian och var oskiljaktiga. Vi gjorde allt tillsammans och folk kallade oss för ett gammalt gift par eftersom vi aldrig kunde göra något utan den andre. När vi blev äldre började vi få nya intressen och hördes allt mer sporadiskt för att helt plötsligt bara sluta höras helt. Jag försökte faktiskt ringa dig en gång för ett år sedan men då visade det sig att du hade bytt nummer, och istället för att ta reda på ditt nya gav jag helt enkelt upp. Jag vet ju att folk kommer och går i ens liv, men vissa är svårare att släppa än andra.

 

Jag tänker på dig ibland, och jag saknar det vi hade. Du är min äldsta och bästa barndomsvän som en gång i tiden kände mig utan och innan. Kanske hittar vi tillbaka till varandra någon gång. Innerst inne hoppas jag det, för även om vi inte är bästa vänner längre vill jag ändå ha dig i mitt liv. Jag vill minnas saker tillsammans med dig och höra vad som hänt i ditt liv de senaste åren. Är du lycklig? Tänker du på mig ibland? Många frågor men inga svar. En vacker dag kanske jag får veta.